Hormonernas julafton

Jaha.. det gick väl lite för lätt (med biverkningarna då- IVFen står ju still). Idag kändes det ordentligt, hade en grisdag på jobbet, hann inte äta lunch alls- hade sagt från morgonen att jag absolut inte kunde jobba över men fick ändå slita mig därifrån med sura miner som följd, helt sönderstressad. Och den  jag ska vända mig till med frågor och som är huvudansvarig, han lyckades få mig att känna mig som en jubelidiot varje gång jag ringde för konsult. Varje jäkla gång. Istället för att svara kom han med gliringar. Det har jag märkt förr och jag vet inte varför han inte gillar mig och är så dryg, det är hans jobb att vara konsult och han får sjukt bra betalt för det. Och även om jag mörkt det förr och alltså vet att jag inte är helt hormonell på det viset, så kunde jag inte hantera det. Satt med tårarna rinnande och var helt förvånad över mig själv, hade en prao på arbetsrummet också och fick dra en nödlögn om pollenallergi (det skyller jag på när jag drar nässprayen i tid och otid..). Sitta på jobbet och gråta framför någon jag inte alls känner, vuxna människan.. suck. Då kändes det att hormonerna talar.

Sedan är jag helt låg, som jag var på vissa tidigare hormonbehandlingar. Inte alls ovant att jag blir sån på Provera. Det är en fantastisk dag ute men bara tanken på att gå hundpromenaden får mig att vilja lägga mig i fosterställning med rullgardinen nere. Bara helgen också sen ska jag sluta med tabletterna och hoppas på mens och att sprayen tar bättre.. Hoppas det funkar för jag kan inte vara så här låg i längden, livet blir outhärdligt.