Påsk och fel sorts "väntans tider"

Min tanke var ju att ha en väldigt väl uppdaterad blogg.. men det är bannimej svårt när här inte händer något! Jag som vill gå och vänta på bebis går och väntar på mensen. Men icke! På tisdag är det jag som ringer kliniken och hör hur länge jag ska vänta innan det är dags att knuffa igång det hela på nåt sätt. Känns alltid bättre att ta beslut än att bara gå och vänta utan plan tycker jag!

I övrigt är det påsk som vi ju alla vet, jag jobbade inatt och jobbar även hela dagen imorgon. Inte så mycket till ledighet men hellre jobba nu och samla in lite pengar & komptid som kan behövas när det drar igång med IVFen.. det har sina sidor att ha kliniken flera timmar bort, ett besök blir ju = borta en heldag från jobbet. Sedan var det inte frivilligt som jag blev schemalagd så mycket men jag försöker se det positiva!

Jag vet inte om jag skrivit det, men jag har iaf köpt ett litet paket med babykläder. Kommer inte öppna det, känner mig lite vidskeplig så, men kunde inte låta bli att skaffa något litet att drömma om <3 Kalla mig fjantig men jag kunde inte låta bli.. Jag ska hämta ut det i veckan och lägga det i en garderob eller något, och blir det ingen bebis för mig kommer jag lämna det till nån välgörenhetsinsamling. Så till någon nytta kommer det bli. Förhoppningsvis för mitt egna lilla knytte..!

Har annars köpt blommor idag och försökt få lite vårkänslor. Solen har strålat och ja, såna dagar känns allt lite lättare :) Hoppas ni har en trevlig påsk!

Älskar Hortensior! :)

Och alla säger de olika

Något som jag upplever som rätt så frustrerande i den här infertilitetskarusellen är att det ständigt är olika bud från olika håll. Vissa gör kort protokoll, andra långt (ingen verkar kunna säga varför). Det sprutas olika märken och olika tider och olika länge. Givetvis beroende på hur man som individ svarar på behandlingen, men ändå.

Själv stör jag mig just nu på att jag ser flera som fått ett exakt datum när de ska börja spraya, medan jag själv har fått direktivet "börja på mensens tredje dag". I och med att mensen lyser med sin frånvaro känns det enormt frustrerande att andra kan få exakta datum fast de inte vet exakt var i cykeln de är, medan jag måste vänta. Jag förstår ju varför de vill att jag ska börja vid mensen men det känns ändå orättvist på något sätt. Varför behöver inte alla vänta? Ja, jag vill självklart få så bra chanser som det bara är möjligt, men ibland känns alltihop så himla godtyckligt och som att det skiljer sig helt beroende på vilken klinik och vilken läkare man får.

Jag gillar inte att det inte är uppstyrt. Jag vill ha koll, veta att de gör det som i studier visat sig funka bäst. Jag vill helst ha det svartvitt och glasklart och jag vill komma igång NU. Det är så nedbrytande att vara som ett offer för sin egen trasiga kropps nycker. Kunde man inte bara få vara frisk?? :(

Lagen om alltings jävlighet..

Jag har under hela mitt vuxna liv haft mens som en klocka. Alldeles för ofta (var tredje vecka) och helt omöjlig att rubba någon längre tid, hur jag än försökt genom åren med p-piller, "flytta mensen-tabletter" mm. Varje solsemester har nog tant röd lyckats dyka upp hur jag än försökt motverka det hela.

Men NU. Nu när vi äntligen ska börja med IVF och det varit en sån enormt lång väntan och behandling med Provera som faktiskt fått mensen att avstanna, då jäklar.. händer ingenting. Nada. Nicht. Inte ett skvatt. Det ironiska är att första gången de provade att ge mig provera så fick vi höja dosen massor för att jag blödde hela tiden..

Fick lite spader och tog ett gravtest fast jag vet bättre. Men inte då. Sällan har en ensam linje varit så tydlig. Och här märks varken mens eller mensvärk. Det är enormt frustrerande att bara gå och vänta! Undrar hur länge man ska gå innan man borde ringa kliniken. Suck och grr..

Och så var det det där med tillskott..

Försöker läsa mig till vad som är bra, vad man ska undvika, osv. Det mesta gäller ju de som redan lyckats bli gravida men jag vill ju såklart veta vad jag kan göra NU. För att maximera bebischanser och för att få en bra start för ett eventuellt knytte. Och så att jag kan unna mig vissa saker innan, typ sushi och vissa ostar ;)

Så, enligt vad jag förstått ska stora doser koffein öka risken för missfall. Försöker dra ner lite redan nu men det blir en utmaning att fixa jobbet utan det kan jag säga (jobbar skift). Men men det får bli ett senare lyxproblem isåfall :) Folsyra skulle man ju börja med redan innan en graviditet så det kör jag med. Tänker att järn måste ju vara bra eftersom det tar lång tid att fylla på lagren så kunde vara bra att ligga bra till i förväg, så att säga. D-vitamin står ibland att det kan vara bra och där ligger ju vi i Norden ofta lågt till under vintern/tidig vår. Läst någonstans om zink/magnesium också..

Men nu är det ju så att få ihop allt det där är lättare sagt än gjort. Äter apotekets multivitamin för kvinnor/gravida men den innehöll aningen mindre folsyra än rekommenderat, liksom d-vitamin. Men jag vill ju inte överdosera heller. Så nu tar jag maxdos av multivitamin varannan dag och Folsyra+D-vitamin och brustablett järn varannan. Jaja, man gör så gott man kan :) Idag är det solsken och jag ska försöka hinna med min powerwalk på en halvtimme som jag planerar att få in åtminstone 4 dagar i veckan. Rör på mig alldeles för lite och det är väl inte heller så bra.. Tur man har hund så att man måste ut några gånger om dagen ändå!

(Apropå att förbereda så har jag satt mannen på att dricka minimalt med alkohol nu innan det är dags, allt för att boosta simmarna. Bada varmt får han inte heller men vi har inte badkar så den risken är inte så stor ;)

Får man drömma?

Hur gör ni? Vågar ni kika på barnvagnar, kläder och annat eller är det big no-no tills det är "säkert" med bebis? Säker är man ju egentligen aldrig innan bebisen är född, så jag har svårt att se att jag nånsin kommer känna mig trygg innan dess, men för att orka igenom jobbiga perioder måste jag fokusera på målet. Och eftersom jag provat sprayen jag ska börja med (den kan man även få som behandling mot endometrios) så vet jag hur jag mått av den innan. Gick ner 7 kilo på två veckor, kunde inte sova, finnig, tappade hår i mängder.. Jag är förberedd så gott det går och tycker det är värt det om det kan bli bebis men måste försöka se framåt. Och då har jag unnat mig att snegla lite på allt fint som finns.. Är jag ensam om detta tro?

Underbara <3  (babyshop.se)

Som sagt.. allt sött som finns.. (se.nameit.com)

Nehej nu är det jag som tar kväll och hoppas att det snart är dags att börja behandla. Önskar er alla en fin helg!

Intro.. vem och varför?

Det här blir en blogg om min IVF-resa. 

Min skriver jag därför att jag känner mig ensam om processen (som tur är för den manliga halvan av projektet så tar han det hela betydligt lättare och hans största problem är att behöva lämna spermaprov på ett sjukhus.. men mer om det senare ;) och därför att jag här vill kunna skriva av mig om vad som händer. För min egen skull och för att kanske kunna ge lite info eller stöttning till andra som kämpar. 

Kort sagt, jag är 32 och barnlös, aldrig varit gravid. Har flera sjukdomar som kan försvåra graviditet varav endometrios är den värsta- och jag har en aggressiv sort som förstört ena äggledaren och äggstocken. Jag får för ont för att kunna arbeta om jag går obehandlad, men under behandling kan jag inte bli gravid.. Så jag sökte vård och istället för insemination som jag trodde, så tyckte de IVF. På grund av mina dåliga odds osv. Så här är vi nu. 

Hur har de utrett?

Jag har lämnat vansinnigt många blodprov (även mannen men där var det mest infektionsprover som HIV och sådant), de har spolat mina äggledare (det kallas HSSG om jag minns rätt) vilket det står en del skräckhistorier om på nätet, främst för oss med endometrios, men det var rätt lugnt för mig. Jag skulle ta en Voltaren innan men jag tänkte att det här måste jag fixa även om det gör väldigt ont så jag tryckte i mig två panodil och en morfintablett (hade efter en operation kvar hemma) så jag var väldigt smärtfri och hade en jätteduktig och förstående läkare och sköterska på plats så det gick fint! Tyvärr var det tvärstopp på vänstra sidan där endometriosen härjat som värst, men höger såg bra ut. Då trodde jag att det innebar att jag skulle slippa IVF, men icke.. :/  Sen har jag gjort flera ultraljud också. 

Var går vi och vad kostar det?

Vi ska göra i Linköping, landstinget står för tre försök och då räknas bara de "riktiga" IVF:en tydligen, får man ägg över till frysen (mer om det senare) så går de som bonus. Skönt! Enligt de på kliniken fick inte så många ägg över till frysen dock, det kändes lite deppigt, för det trodde jag var vanligt. Om det inte blir något av de försöken så får vi se, beror ju på hur jag mår osv.. Det är ju inte billigt att betala själv heller även om vissa kliniker har "tre för två"-erbjudanden. Hur knasigt det än kan låta.. 

När börjar vi??

Så fort jag fått min mens är det dags, på tredje dagen ska jag börja spraya och sedan får vi se hur fort det går. Borde ta ca 4-5 veckor för ett försök om jag räknat rätt. Vi ska ha långt protokoll, lite frustrerande men bara att köra på :)