Intro.. vem och varför?

Det här blir en blogg om min IVF-resa. 

Min skriver jag därför att jag känner mig ensam om processen (som tur är för den manliga halvan av projektet så tar han det hela betydligt lättare och hans största problem är att behöva lämna spermaprov på ett sjukhus.. men mer om det senare ;) och därför att jag här vill kunna skriva av mig om vad som händer. För min egen skull och för att kanske kunna ge lite info eller stöttning till andra som kämpar. 

Kort sagt, jag är 32 och barnlös, aldrig varit gravid. Har flera sjukdomar som kan försvåra graviditet varav endometrios är den värsta- och jag har en aggressiv sort som förstört ena äggledaren och äggstocken. Jag får för ont för att kunna arbeta om jag går obehandlad, men under behandling kan jag inte bli gravid.. Så jag sökte vård och istället för insemination som jag trodde, så tyckte de IVF. På grund av mina dåliga odds osv. Så här är vi nu. 

Hur har de utrett?

Jag har lämnat vansinnigt många blodprov (även mannen men där var det mest infektionsprover som HIV och sådant), de har spolat mina äggledare (det kallas HSSG om jag minns rätt) vilket det står en del skräckhistorier om på nätet, främst för oss med endometrios, men det var rätt lugnt för mig. Jag skulle ta en Voltaren innan men jag tänkte att det här måste jag fixa även om det gör väldigt ont så jag tryckte i mig två panodil och en morfintablett (hade efter en operation kvar hemma) så jag var väldigt smärtfri och hade en jätteduktig och förstående läkare och sköterska på plats så det gick fint! Tyvärr var det tvärstopp på vänstra sidan där endometriosen härjat som värst, men höger såg bra ut. Då trodde jag att det innebar att jag skulle slippa IVF, men icke.. :/  Sen har jag gjort flera ultraljud också. 

Var går vi och vad kostar det?

Vi ska göra i Linköping, landstinget står för tre försök och då räknas bara de "riktiga" IVF:en tydligen, får man ägg över till frysen (mer om det senare) så går de som bonus. Skönt! Enligt de på kliniken fick inte så många ägg över till frysen dock, det kändes lite deppigt, för det trodde jag var vanligt. Om det inte blir något av de försöken så får vi se, beror ju på hur jag mår osv.. Det är ju inte billigt att betala själv heller även om vissa kliniker har "tre för två"-erbjudanden. Hur knasigt det än kan låta.. 

När börjar vi??

Så fort jag fått min mens är det dags, på tredje dagen ska jag börja spraya och sedan får vi se hur fort det går. Borde ta ca 4-5 veckor för ett försök om jag räknat rätt. Vi ska ha långt protokoll, lite frustrerande men bara att köra på :)