Inte så jättemycket om IVF i detta inlägg, men eftersom endometriosen har gjort att jag hamnat i IVF-karusellen är sjukdomen värd att ta upp. Och för att det är en så grym jäkla sjukdom att den BÅDE gör att man riskerar att bli infertil.. och att man ser gravid ut. Skoj va? Som om det inte räckte att det är rätt trist att se gravid ut när man inte är det, så är kniven i hjärtat urjävlig när någon påpekar det när man vet att man kanske inte KAN bli gravid.. Ödets fruktansvärt elaka ironi.
Skulle in till min massör nyligen. En gullig kvinna som jag gått hos då och då i ett år eller två, jag får lätt spänningar i muskulaturen och massage lindrar lite- brukar lägga mitt friskvårdsbidrag där. Så kommer jag in, på en hyfsat bra dag dessutom, och hon utbrister "Men å, ska du få en liten bebis!". Och hon såg så glad ut att jag inte kunde bli irriterad eller arg. Men vad svarar man? "Nej du vet jag är bara uppblåst för att mina tarmar sitter fast mot varann på grund av sammanväxlingar i buken och dessutom kan jag inte få barn på naturlig väg".. Njae. Jag ljög om att jag var nyopererad och svullen pga det, kände inte för att ha kass stämning och förstöra min efterlängtade massagetid. Fast det är gott och väl över ett år sedan operationen. Sedan gick jag hem och grät. För att jag tydligen ser gravid ut även en bra dag- hur f-n ser jag då inte ut mina dåliga dagar, de där när jag inte kan ha byxor för att magen står ut som en badboll? Alla dagar jag inbillar mig att jag ser rätt smal ut, ser jag egentligen så stor ut då med? Jag är över 170 cm och väger 57 kilo, jag är liksom inte stor, men tydligen stor nog för att passera som solklart på smällen. Kanske har jag en helt skev självbild. Kanske tycker alla runt om mig att jag är rund o kanske gravid. Måste kännas skumt för dem då när jag aldrig kläcker nån unge..!
Saker som ställer till det med endo och IVF: Varje dag jag går obehandlad för sjukdomen finns risken att den blir värre. Jag har gått från att vara smärtfri större delen av cykeln (med hemsk mens) till att ha smärtor i princip dagligen. Det är inte lockande att få det ännu sämre.. Och IVF-behandlingen i sig kan kicka igång endon än mer. Jippi.. Sedan har tidigare gynekologer sagt att blir det stora cystor måste jag opereras innan de kan göra IVF, och varje operation i det området riskerar att försämra fertiliteten (det rasar ägg från äggstockarna när de är där och pillar, blir mer sammanväxningar osv) och dessutom måste de göra en stor operation om de ska in igen. Sprätta upp hela magen. Låter kul vad? Så varje vecka innan vi blev beviljade IVF har jag haft ångest av och till, tänk om det blir värre just nu, tänk om den högra äggstocken (den bra) också håller på att bli förstörd, tänk om.. Allt detta medan jag haft extrema biverkningar av min behandling och varit sjukskriven en hel del. Blä.
Det är en satans pissig sjukdom, det är vad det är. Jag är glad att den uppmärksammas mer och mer, men ett botemedel hade varit en dröm kan jag säga!
Nä, nu ska jag och min "gravidmage" som inte är kan få barn gå ut i solen en sväng. Suck..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar