För oss där sprayen inte funkar

Ett kort inlägg ifall jag har några följare som också ska nedreglera/håller på med det och vill veta mer exakt vad som sagts:
Enligt sköterskan på kliniken händer det att man inte blivit tillräckligt nedreglerad då och då, och liksom för mig händer det att tjejen ifråga får cystor på äggstockarna. (Jag har dock väldigt lätt att få det på de flesta hormonbehandlingar.)

Nu kommer jag ta:
Suprecur nässpray 1 dos i varje näsborre var 6e timme - alltså 4 gånger om dagen,
plus
Provera 10 mg 1 gång om dagen i 10 dagar för att sedan hoppas på att få mens och "starta om". Men sprayen ska jag fortsätta med hela tiden, och kommer inte gå ner i dos förrän det är dags att börja med sprutor. Som det ser ut nu åtminstone, man blir lite luttrad av att de byter plan jämt..

Trevlig helg på er, nu reser jag bort ett par dagar och hoppas återkomma med ny pepp och ork! Lycka till alla ruvare där ute!

Nya bud, ny behandling, ingen sömn..

Jag har läst massor om IVF men hittills inte läst om någon som fått göra det jag ska göra nu; ta doser var 6e timme dygnet runt. Det kan låta harmlöst men för någon som har väldiga problem med sömnen som en av alla biverkningar (och enligt kliniken blir biverkningarna sannolikt värre nu med högre dos) låter det som tortyr. Om jag tar en dos innan jag ska sova, säg att jag med tur och sömntablett somnar inom en timme därefter, sen ska klockan ringa igen efter 5 timmar och då ny dos, sedan inte kunna somna om.. det blir 5 timmar per dygn om jag har tur. Somna om är väldigt osannolikt att jag fixar med tanke på hur det sett ut nu under behandlingen. Suck. 

Det plus att jag ska ta en kur utöver sprayen; tabletter för att dra igång blödning. Yey. 

Känns bara fel alltihop, hade velat köra kort protokoll och inte tvinga kroppen att stänga ner när den uppenbarligen inte fungerar med det. Men kliniken vidhåller att långt är bäst. Jag vet inte det jag, känns som bullshit, för hade långt alltid varit bäst borde ju alla kliniker köra det alltid! Är redan jävligt less. Och grinig på att man inte får nån vettig info utan bara att "allt är normalt" hela tiden. Det är fan inte normalt. 

Vem ska trösta knyttet?

Idag är det tungt. IVF1 blir sannolikt avblåst innan jag ens kommit till sprutorna :´(
Ni som följer vet att jag försökt vara positiv. Det har gått riktigt bra, känt mig lugn, kunnat hantera biverkningarna som periodvis varit tunga, skit från jobbet osv.

Men inte nu. Första ul idag för att kolla om vi kunde gå igång med sprutorna och vilken dos jag skulle ha. Lämna blodprov. Men på gynundersökningen såg de alla tecken på ägglossning i högform (ödets jävla ironi när man inte haft det vettigt på ÅR men nu när man inte ska ha det..!) och det får man inte ha. Läst tidigare om en del olyckliga som behövt punktera, vänta ut, få bort blåsor på nåt sätt. Så jag visste ju att det kunde hända, men jag står ju på sån högdos läkemedel direkt bara för att de inte ville chansa.. och det har inte hjälpt ett skvatt. Alla tankar, jag som försökt planera jobb, inte ens vågat ta en tid hos frisören beräknad vecka för äggplock, levt dessa dagar och försökt tänka att jo men jag måste förbereda mig på att det kan bli missfall på första försöket men att bara jag får nåt ägg till frysen så kan jag leva med det.. men att inte ens få komma till äggplock?? Det är ett slag i magen.
Som fin avrundning på besöket lyckades sköterskan pricka in nån nerv (aldrig hänt innan och jag har lämnat mååånga rör genom åren) så blodprovet gjorde vidrigt ont. Sen skulle jag gå och jobba hela arbetsdagen fast jag bara ville hem och lipa. Och ringde Linköping som de skulle under eftermiddagen och lämnade besked om hur vi ska göra nu? Nope.

Tog ägglossningstest (Clearblues dyra historia) när jag kom hem men det var negativt. Så vet i sjutton vad kroppen sysslar med. Jag känner mig helt nedtryckt och vet inte alls vad de ska ge mig som kan pressa ner ägglossningen om inte suprecuren fixar det.. och jag vet inte om jag klarar ännu högre doser. :(

Enda ljuspunkten idag är gynekologen som tydligen är expert på endometrios vilket var jätteskönt att kunna prata lite snabbt om. Hon var väldigt peppig och inte dummare än att hon förstod att beskedet idag var allt annat än bra, men hon försökte kompensera på äkta gynekolog-vis och sa strålande glad att "Men du har jättefina flytningar!". Ja herre gud. Mycket får man höra under den här resan. Hon får i alla fall en guldstjärna för att hon försökte :)

Inte på tjocken men rund ändå

Ja ni vet. Hormoner. Mycket hormoner. Aptiten varierar med dagarna och well, nu är den fastlåst på "Ät ät ät, mår du illa? ÄT MER!". Man kan säga att jag kör motsatsen till beach2016 ;) Det är ju inte så kul, förstås. Känner mig klumpig, uppsvullen (inte bara fett..) och oattraktiv. Blä. Beklagade mig för min syster angående vikten, och hon (som hör till den brutalt ärliga, inte så förskönande typen) sa "Jo men du var ju smal förra året." Tack tack. Ska tänka på det :P Stor tröst!

Hur eller hur, hormoner till trots har jag lyckats jobba alla pass utom ett den här veckan. Imorgon också, sen är den över. Heja mig! Och jag vägrar vara arg på mig själv och nedvärdera mig själv på samma sätt som jag gjort förr, för jag vet att den här perioden av hormoner är tillfällig och kan leda till något bra. Går jag upp lite så får det bli så. Nu har jag fokus 1: Fixa IVF. 2. Fixa jobbet under tiden. Allt annat får bli sekundärt, så länge jag mår så bra som jag kan. Viktigast är att jag får i mig av nyttigheter också och rör på mig när kroppen tillåter.

Så på synda-temat; kvällens treat- kladdkaka med hackad nötchoklad på! Det är ju ändå lördag. Den ska vi smaska i oss av innan det blir sängen tidigt för min del, och hoppas på bra nattsömn inför söndagens jobbpass på nästan 12 timmar.
Ha en mysig lördag allihop =)

Golvad av en nässpray!

Yep, idag gick det inte längre. Gårdagen var ok, men natten hopplös- ingen sömn att tala om. Ni vet känslan när man ska upp och göra något tidigt som man absolut inte får komma sent till, så man vaknar stup i kvarten med lite oro i magen över att ha försovit sig? Den känslan. Och när klockan ringde var jag så sanslöst yr att det kändes som en dålig fylla från den tiden när man inte riktigt visste hur mycket man tålde och deltog i nåt tvivelaktigt tequilarace efter midnatt.. Högst orättvist att må så här utan att ha fått det roliga festandet först måste jag säga. Två timmar efter gå-upp-dags kunde jag sitta upp på sängkanten. Två timmar till så kunde jag ta mig upp för att försöka äta något. Sedan soffläge. Och jag missade denna fantastiska soliga dag som vi haft! Skit också. Men, jag är fortfarande positiv på så sätt att jag inte är deppig eller nere på något sätt. Men jag är frustrerad över att dagarna går så långsamt, och att må så dåligt att jag inte ens kan ta mig till jobbet. Inte det bästa som nyanställd och hade velat ha så lite frånvaro som möjligt innan karusellen med ultraljud och äggplock börjar..

I övrigt kommer illamåendet av och till, trött som sjutton generellt, och känslig för dofter (blä). Fixar inte konstiga matlukter osv, men det löser jag där hemma genom att tända mina härliga doftljus från Voluspa (nej, jag är inte sponsrad.. det hade varit nåt det! haha). De i metall ser så fina ut också, som en prydnad :) Just nu använder jag denna:

Tips; de ligger bra pris på bangerhead! 

#voluspa #suprecur #ivf

Så många plus, så många sorger

Det känns som att alla jag följer i fertilitetskarusellen är en bit före mig. Många en bra bit före, de ruvar, de plussar, de får missfall. Jag gläds med dem som plussar men orkar inte följa dem lika aktivt efter det, för det är för långt fram för mig, jag orkar inte riktigt engagera mig i bebisbiten än. Däremot kommer jag sannolikt börja följa dem lika mycket igen om jag också plussar, förstås! Och jag är verkligen uppriktigt glad när det tar sig för mina medsystrar som går igenom samma pärs. Har några jag håller tummarna extra mycket för, och tänker ibland att vad roligt det hade varit om vi kunnat följas även efter plus. Lider med de som det inte funkat för. Hoppas att vi alla kan få lyckas, fast jag vet att statistiken säger att vi inte kommer göra det.

Här är det en sämre dag. Huden i ansiktet är om möjligt ännu värre, jag ser ut som ett skämt. Trött. Har haft några fina dagar med mannen på heltid, men nu ska han iväg och jobba i två veckor. Så jag står själv med sprutor, spray och den biten. Han är ju tillgänglig på telefon men det är verkligen inte samma sak.. ok om allt flyter på men om nåt går åt skogen, att vi måste avbryta försöket eller så, då kommer det vara enormt tungt att vara själv. Så idag är jag låg. Kan vara sprayen, men det blir inte bättre av att vara ensam. Suck.

Har en jäkligt tung jobbvecka framför mig, två nätter och även helgjobb, klarar jag detta trots spray i kroppen då förtjänar jag medalj (eller kanske en dubbel chokladkaka?) sen! Försöker se det som att jag samlar komptimmar till andra dagar. Som en ekorre eller något. En jäkligt hormonstinn IVF-ekorre som samlar timmar till bättre dagar. Helt normalt ;)

Dag 5 och tonårsfejs

Yep. Då har finnarna anlänt. Inte våra grannar från landet bredvid utan de där man tyckte man skulle slippa efter tonåren. Mina har intagit sina positioner i pannan med vissa kusiner som dyker upp på hakan o näsa. Mycket klädsamt, matchar min svullna mage och fettiga hår.. ;) Nu vet jag ju att hormoner styr min hy enormt mycket men jag vet också att det jag gör på utsidan kan påverka en viss del. Jag är alldeles för lat när det gäller min ansiktsvård, trots att jag vet att den mår bra av att peela regelbundet orkar jag sällan göra det. Då var det rätt passande att jag unnat mig själv att shoppa loss på Kicks (ibland får man såna rabattcheckar med 20% på en produkt, finfint när man ska köpa nåt dyrt)!

Dessa blev det, Clarisonic har jag kikat på i evigheter men varit för snål för att köpa. Men jag har sett massa recensioner som varit positiva så nu jäklar. Inte testat än, den ligger på laddning. Hoppas på bra effekt, bästa är att den bara tar 60 sekunder per omgång när man ska använda. Perfekt för en trött latmask!

Utöver maskinen köpte jag som synes en ansiktsmask från Emma S, den ska vara som en peeling fast man lägger den som en mask som bara ska sitta en minut innan man sköljer av. Testat nu precis och tycker den verkade göra en bra rensning, len hud som känns rengjord. 

Som ni märker så kör jag vidare på temat vara snäll mot sig själv. Tröttheten är rejäl och jag har inte mina fräschaste/snyggaste dagar i livet, men återigen- tänk om det blir bebis! Vad gör då några veckor av skräpmående? :) Hoppas ni alla har en fin helg!

Snark på Suprecur

Alltså. Fasen vad sprayen tar ut sin rätt! Nattsömnen minns jag ju var dålig sist, men att den skulle paja så snabbt hade jag inte riktigt väntat mig.. kom inte till ro trots att jag var dödstrött igår kväll, sov ytligt och vaknade gång på gång under natten. (Jag har alltid varit en sån som har lite svårt att somna men brukar däremot alltid sova jättebra när jag väl somnat.. men inte nu inte.) Sedan ändå orimligt slut på jobbet trots att det tack och lov var en mycket lätt arbetsdag. Fick flexa ut och ta långlunch vilket i mitt fall innebar att kasta i mig en macka och sedan däcka totalt på en soffa i ett omklädningsrum.. i två timmar!! Sen höll jag på att glömma att ta sprayen också, hade just varit snyggt. Men men, ännu en dag strax till ända, en dag närmare ÄP förhoppningsvis. 

En dag närmare ÄP ja.. här tänker jag inte en dag närmare bebis. Det låter alldeles för bra och trevligt. Vågar inte tänka så, det kan ju dröja år, om det händer.. Äggplock, det kan jag relatera till. Dit bör vi i alla fall komma. 

Nu har jag tryckt i mig en sömntablett som en vänlig läkare skrivit ut, tusen tack för det. Några timmars sömn hade varit bra för den här bebisfabriken ;)

Kommentarer- check!

Nu ska man kunna kommentera även utan google-konto. Har hört av flera som velat men inte kunnat. och jag vill ju gärna veta om ni är fler som följer mina små rader. :)

Suprecur (nässpray) och måendet

Då har redan biverkningarna hunnit trilla in. Jag är inte alls typen som läser listor på Fass eller i bipacksedeln om biverkningar men nu gör jag det för detta inlägg för att försöka att inte skriva saker som kan bero på annat. Jag var inställd på att det skulle gå som förra gången men hittills har det börjat helt annorlunda! (För nya läsare: jag har redan använt denna spray fast inte för IVF utan som endometriosbehandling.. tro mig, det är jäkligt mycket mer motiverande denna gång!)

Förra gången: Tappade 7 kilo första veckorna eftersom att magen blev helt förstörd. Trött som tusan då sömnen inte fungerade (blev hemskickad från jobbet flera gånger eftersom jag antagligen såg helt förstörd ut, blev sjukskriven heltid halvt om halvt mot min vilja men kämpade mig tillbaka till jobbet på 50% och kunde inte jobba mer än så under behandlingen). Detta trots att magen stabiliserade sig rätt bra efter ett tag. På sikt började jag tappa rätt mycket hår. Endometriosen blev urjävlig första tiden dessutom.

Nu: Har bara tagit ett par dagar men känner redan av rejäl yrsel (usch!) och har i princip hetsätit innan dess. Ja herregud. Kanske går upp 7 kilo denna gång ;)

Sen är det klart att det smakar skit om man får ner det i halsen, som med vanlig nässpray, och det är ju lite pass att behöva ta jämnt utspritt över dygnet. Det ser jag iofs som lyxproblem som inte stör mig. Värre blir att jag kommer behöva ställa klockan tidigt på lediga dagar, snyft.. jag värderar min sömn högt :) Men återigen, så kort tid är det ju så bara att köra! För min del är nog denna vecka ok då jobbet inte är så tungt men nästa vecka går jag skift + jobbar heldag på söndagen och det oroar mig lite hur det ska gå. Men som min läkare säger, det spelar ingen roll i långa loppet. Måste jag sjukskriva mig så får det bli så! Jobba hinner man göra i livet, IVF gör man inte många gånger.

Dag 1, IVF1

Ja då var det dags! Har pratat med RMC och om två veckor blir det ultraljud och blodprov för att kolla så att jag är nedreglerad (ingen egen ägglossning). Spray tre gånger om dagen, urk, hoppas verkligen jag inte blir så dålig som jag vet att jag kan. Men men, så kort tid, bara att köra!! Konstigt nog ville de ta om infektionsproverna igen eftersom de tyckte våra var lite för gamla. Känns lite konstigt när det bara är några månader, vad är oddsen att vi skulle dragit på oss HIV liksom? Men men, bara att lämna fler rör. Mannen ska också lämna, han lär bli lagom glad åt det (tror att han tycker det är lite sådär med sjukvårdsbesök men han skulle aldrig erkänna det ;)

Hoppas jag får trevliga läkare när jag ska springa på gyn och kolla, eftersom jag kommer få gå på lite halvakuta tider lär det ju finnas risk att det blir olika varje gång.. Och jag gillar INTE att bli undersökt och framförallt inte av någon jag inte får förtroende för. Men allt för bebis..! 

Äntligen.. eller?

Det krävs verkligen att man hamnar till botten, eller nån form av slutpunkt, innan saker och ting behagar vända! Senaste dagarna har jag verkligen börjat uppskatta att vara helt hormonfri för första gången på flera år. Jag vet ju inte ens hur jag är och mår utan dem längre. Ständigt försöka mota endometriosen och ständigt denna oro för äggstockarna och alla dessa biverkningar där jag inte längre vet vad som är jag och vad som är tabletter och sprutor.. Det ska bli intressant rent hormonmässigt att genomgå IVF men jag har redan varit nedreglerad med spray (Suprecur som jag får även denna gång) och vet hur jag reagerade då. Grejen är att jag läst mångas upplevelser av sprayen och jag måste haft otur- jag blev riktigt risig när jag fick det förra gången, fast då mot endo. Gick ner 7 kilo på två veckor (magen gillar det INTE..), efter ett par månader tappade jag väldigt mycket hår av den, fick väldigt ont av endometriosen (den kan bli lite provocerad innan man är helt nedreglerad, det upplyste de mig inte om innan jag började).. osv. Men det känns som ett väldigt litet problem nu när jag ska ta den i bara två-tre veckor eller vad det nu blir. Ni som avskyr den, tänk på de med endometrios eller prostatacancer som får ta skiten non stop..! Då känns några veckor väldigt milt tycker jag.

Jag hade iaf senast igår kväll landat i att vara helt ok med att mensen inte kommit. Från att ha gått som på nålar dagligen så kändes det till och med skönt. Vara hyfsat smärtfri, hormonfri och så oändligt mycket piggare.. Jag har haft rejäl påverkan på humöret och orken av Provera men inte riktigt vetat om det varit pga endometriosen, mitt nya tunga jobb, eller tabletterna. Efter några veckor utan dem kan jag bara säga att min livskvalitet gått upp så enormt mycket! Sånt som andra kan ta för givet har för mig varit helt omöjligt. Det har varit handla eller laga mat eller gå en långrunda med hunden eller orka fokusera på ett tv-program. I övrigt bara klara av jobbet, nätt o jämnt, o sedan gå hem med enorm huvudvärk och dö på soffan. Vakna de flesta morgnar med illamående och/eller superlågt humör. Gråtattacker för att allt känns fruktansvärt som bara kommit över mig. Utmattningssyndrom, eller utbrändhet som det kallas, har det varit tal om. Jag har till och med varit sjukskriven för det. Men jag skyller det mesta på medicinerna och gud, vilken skillnad att få vara utan dem. Jag vill egentligen aldrig tillbaka och fasar över att jag måste.

Men för att komma till sak, mensen kom alltså inatt. Några timmar efter att jag slutit ögonen efter att ha känt att livet är helt ok just nu ändå, att jag inte alls stressar utan kan ta dagen som den kommer. Då såklart när man ska upp en sväng på natten så var tant röd där. Så om tre dagar börjar jag spraya, imorgon ringer jag RMC för att tala om att jag är igång. Nu kör vi!

Man ska se det positiva!

Galghumor har räddat många och jag tänker tillämpa det även nu, när orken finns. Och så ren överlevnadsinstinkt. Det här med infertilitet/IVF är ju deprimerande så ingen ände finns på det, så nu tänker jag försöka vända på steken. Istället för att ha dåligt samvete över att jag dricker koffein "Gud hur ska jag kunna sluta sedan, jag borde sluta redan nu!" tänker jag njuta av min iskalla Cola light när andan faller på. Jag har tillräckligt många anledningar att må dåligt, så nu ska jag försöka lägga ner det här med att lägga sten på börda och klandra mig själv. Ska man plågas av annat kan man lika gärna försöka njuta och se det som nåt BRA under tiden. Inte "snyft snyft ingen graviditet så jag kan väl ta lite vin på den där födelsedagsfesten då..jag är så kass uhuhu" Nej, nu är det slut med det.

Till helgen blir det jag som lyxar till det med en god vän och dricker min favoritchampagne. För att jag kan. Jag ska äta snuskigt goda ostar som jag inte får äta om jag är gravid, och njuta av det. Dricka cola och ta en Ipren dagen efter om jag blir bakis ;) O köpa sushi när jag vill. Osv.
Jag tänker fortsätta ta hand om mig själv så gott det går, försöka röra på mig några gånger i veckan, ta mina tillskott, inte hysteriäta godis i onödan.. men i övrigt tänker jag satsa mer på livsnjutning nu. Det får vara bra med att plåga mig själv med dåliga tankar om att jag är dålig-sämre-sämst. Det kommer komma dåliga dagar och bra dagar, men jag ska försöka att inte sänka mig själv mer än vad omständigheterna redan gör.

Det är dags att ta tillvara på det jag kan njuta av!

Endometrios och att se gravid ut :(

Inte så jättemycket om IVF i detta inlägg, men eftersom endometriosen har gjort att jag hamnat i IVF-karusellen är sjukdomen värd att ta upp. Och för att det är en så grym jäkla sjukdom att den BÅDE gör att man riskerar att bli infertil.. och att man ser gravid ut. Skoj va? Som om det inte räckte att det är rätt trist att se gravid ut när man inte är det, så är kniven i hjärtat urjävlig när någon påpekar det när man vet att man kanske inte KAN bli gravid.. Ödets fruktansvärt elaka ironi.

Skulle in till min massör nyligen. En gullig kvinna som jag gått hos då och då i ett år eller två, jag får lätt spänningar i muskulaturen och massage lindrar lite- brukar lägga mitt friskvårdsbidrag där. Så kommer jag in, på en hyfsat bra dag dessutom, och hon utbrister "Men å, ska du få en liten bebis!". Och hon såg så glad ut att jag inte kunde bli irriterad eller arg. Men vad svarar man? "Nej du vet jag är bara uppblåst för att mina tarmar sitter fast mot varann på grund av sammanväxlingar i buken och dessutom kan jag inte få barn på naturlig väg".. Njae. Jag ljög om att jag var nyopererad och svullen pga det, kände inte för att ha kass stämning och förstöra min efterlängtade massagetid. Fast det är gott och väl över ett år sedan operationen. Sedan gick jag hem och grät. För att jag tydligen ser gravid ut även en bra dag- hur f-n ser jag då inte ut mina dåliga dagar, de där när jag inte kan ha byxor för att magen står ut som en badboll? Alla dagar jag inbillar mig att jag ser rätt smal ut, ser jag egentligen så stor ut då med? Jag är över 170 cm och väger 57 kilo, jag är liksom inte stor, men tydligen stor nog för att passera som solklart på smällen. Kanske har jag en helt skev självbild. Kanske tycker alla runt om mig att jag är rund o kanske gravid. Måste kännas skumt för dem då när jag aldrig kläcker nån unge..!

Saker som ställer till det med endo och IVF: Varje dag jag går obehandlad för sjukdomen finns risken att den blir värre. Jag har gått från att vara smärtfri större delen av cykeln (med hemsk mens) till att ha smärtor i princip dagligen. Det är inte lockande att få det ännu sämre.. Och IVF-behandlingen i sig kan kicka igång endon än mer. Jippi.. Sedan har tidigare gynekologer sagt att blir det stora cystor måste jag opereras innan de kan göra IVF, och varje operation i det området riskerar att försämra fertiliteten (det rasar ägg från äggstockarna när de är där och pillar, blir mer sammanväxningar osv) och dessutom måste de göra en stor operation om de ska in igen. Sprätta upp hela magen. Låter kul vad? Så varje vecka innan vi blev beviljade IVF har jag haft ångest av och till, tänk om det blir värre just nu, tänk om den högra äggstocken (den bra) också håller på att bli förstörd, tänk om.. Allt detta medan jag haft extrema biverkningar av min behandling och varit sjukskriven en hel del. Blä.

Det är en satans pissig sjukdom, det är vad det är. Jag är glad att den uppmärksammas mer och mer, men ett botemedel hade varit en dröm kan jag säga!

Nä, nu ska jag och min "gravidmage" som inte är kan få barn gå ut i solen en sväng. Suck..

Vi har en plan

Men en seg sådan! Ringde RMC (kliniken) och frågade vad sjutton jag ska göra om jag inte får mens snart. Damen i telefonen tyckte att jag gått länge nog utan och trodde att de skulle vilja hjälpa mig komma igång på nåt sätt, utan mens får jag ju inte börja med IVF. Sedan ringde de tillbaka idag och läkaren hade sagt att jag skulle vänta en vecka till och höra av mig om det inte börjat då. Lättad att jag iaf har ett "slutdatum" när jag ska få hjälp, men lite störigt att det skulle gå en vecka till. Återigen känns det så himla godtyckligt, som att man kan få olika svar beroende på vilken läkare de frågar.
Sedan är jag rätt orolig & fundersam över hur bra det funkar att försöka pressa igång mensen? För jag har läst på forum att de brukar använda Provera, och det är ju just Provera jag tagit i ett år och som tagit bort mensen. Jag har alltså redan ätit det och sedan slutat, vilket brukar vara en vanlig metod att dra igång mens. Känns ju inte som att det funkar på mig, uppenbarligen.. Men men. Får väl se vad de säger.

Vet inte om det är nåt försvar, men när jag ringt igår kände jag mig bara less och trött och hade huvudvärk. Gick och lade mig efter jobbet och kände att det kanske är bäst så här, jag vill nog inte så gärna ha barn, jag som inte är frisk kommer väl aldrig orka och barnet blir säkert skadat och nog kan jag väl ha ett bra liv utan barn!

Sedan hämtade jag det där paketet jag skrivit om innan, mitt drömpaket med lite babykläder som jag inte skulle öppna.. Nu var det ju så att jag såg ändå och tog upp en liten overall. Mjuk o fluffig och bara jag tänkte tanken att mitt barn, MIN bebis kan få ha den på sig.. så slog mammakänslorna till för fullt. Jag kanske orkar ändå. Kämpa lite till. Tre jobbiga år och har först nu kommit till IVF, och redan less.. vi får se hur det går det här.

Många kramar till er andra som kämpar, önskar er alla en trevlig helg <3