Tjuvtest, check!

Så här såg det ut i fredags, 10 dagar efter ÄP och 8 dagar efter återföring. Använde även ett från RFSU som var aningens ännu lite svagare än det här (och det tolkade jag negativt, läst trådar på Familjeliv bla om "spökstreck" och på ägglossningstest ser man ju alltid där randen "ska" vara även när det är neg). Planen var att testa lördagen men när man satt där i badrummet på morgonen med test i skåpet, ja då gick det inte. Tolkade alltså detta som negativt, men peppad av fina vännen E skickade jag denna bild till henne (och på bilden syns strecket väl jämfört med i vanligt ljus, det var supersvagt) och hon gratulerade direkt, positivt sade hon!! 

Herregud. 

Så vad gör man? Jo man tar sig till apoteket illa kvickt och köper digitalt, för att slippa titta på streck själv och få bekräftat- E vet vad hon pratar om, men jag vågade knappt tro det var sant. Tog tvåpack för säkerhets skull ;)

Och här är resultatet. (Hade tvåpack av det vanliga CB så offrade en på lördagen också för att kunna ta denna bild som jämförelse, klart positivt även i mina ögon alltså dag 11 efter plock!)

Gravid.

Det kan hända tusen saker och jag tar inte ut något i förskott, så allt känns ganska surrealistiskt. Vet att ca 25% som plussar sedan inte får bebis, och jag vet att jag med mina sjukdomar (endometrios och benägenhet att få blodproppar) har vad vissa läkare kallar "högriskgraviditet". Jag vet det. Mannen vet det, och är lika försiktigt positiv som jag. Det kan vara ett utomkveds så att ägget sitter fel, allt kan hända. Men det känns positivt att det ser starkare ut dagen efter, att det fortfarande stegras. Ska ta ett test till (köpte ju flerpack så kan roa mig med dem) i slutet på nästa vecka och sedan ringa kliniken om det fortfarande verkar gå åt rätt håll, ska ju bokas in tidigt ultraljud för att se så allt ser ut att sitta på rätt ställe. 

Men oavsett hur det går, är det en enorm känsla att få ett plus när man inte vetat om man någonsin skulle få det. Bara den känslan när E skrev att det var positivt, den kan ingen nånsin ta ifrån mig. De tårarna, när jag låg ensam hemma under täcket och läste vad hon skrev, de kom rakt från hjärtat och själen. Jag ville inte släppa det digitala testet på kvällen när jag visat mannen det; låg med det i handen och tittade gång på gång. Fjantigt glad över att den där texten lyser i ett dygn innan den slocknar, över att kunna titta på det igen på morgonen när jag vaknade. Overklighetskänslan är enorm, fast jag kände mig lugnare efter att ha upplevt känslan då när jag trodde att det fäste. 

Tänk att lilla åttling finns kvar <3