Idag sa jag till en manlig mansgrisig överläkare (jag jobbar ju på sjukhus och ville att han skulle titta snabbt på ett sjukt barn) att han skulle sluta vara så förbannat otrevlig. Det har legat och stört mig och gjort mig ledsen under lång tid att ständigt bli bemött som om jag vore en total idiot, men först idag rann det över. Vet inte hur mycket det är hormonerna som styr, och visst är jag känsligare än annars, men eftersom jag vet att jag känt likadant förr vet jag att det inte bara är hormonerna, om ni förstår. Och med gravidhormoner kommer även någon form av inre styrka tror jag. Så jag sa ifrån. Och är lite chockad över mig själv men även helt ok med det. Vuxna människor ska inte bete sig som översittare bara för att de arbetar i en hierarkisk organisation där överläkaren tror att han är gud. (Jag skiter i om han tror att han är gud, bara han gör sitt jobb och inte är otrevlig, men tydligen är det svårt för denna individ..).
Som pepp försökte jag iaf visa mannen vad ett babygym är och skickade bild på detta. Han blev helt kär i det och köpte direkt.. Båda har älskat Pingu som små så jag klagar inte <3 Kommer från jollyroom. Räknar dagarna tills lillen kan tänkas överleva förlossning och så tittar jag på denna och tänker att han kanske ligger där om några månader.. när ska man våga känna sig lite mer trygg?
Idag sparkar han i alla fall. En dag till med liv och hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar