Den mer eller mindre ständigt närvarande oron, den känner jag, no worries, knyttets förhoppningsvis blivande moder har inte gått och blivit lugn som en filbunke inte. (Det hade nog krävts en flaska vin för det och det vet ni ju hur det är med den saken.. Nope inget sådant här.)
Men känna bebis, det gör jag inte. Försöker lugna mig själv. Lyssna på min vän som inte heller känt något i den här fasen. Googlar och läser på ett av Stockholms stora sjukhus att de flesta börjar känna i v 18-20 men att det finns de som känner av det först ännu senare. Men jag läser också (utan att vilja) i de mammagrupper på nätet där tjejer postar från vecka 13-14 om allt de känner. Ser de som också är i v 19 som jag (20 imorrn!!) och som ser sparkarna utanpå och där mannen kan känna osv. Jag känner nada, nicht, ingenting. Nojar över att bebis ska vara hjärndöd eller så. Har lyckats (och det kräver en hel del) få till och med mannen nojig. Han har inte känt på magen frivilligt så här långt, men i helgen har han försökt känna och hålla händerna på och jag känner mig rätt övertygad om att han också försöker känna. Sedan ser han bekymrad ut och tittar på mig och frågar om vad vi gör om lillen inte är frisk.
Ja vad gör vi då?
Orkar inte ens. Pallar inte ta in. Vill bara ha rul gjort och veta att det inte ser alldeles tomt ut i skallen på lillen. Försöker tänka att han kanske sparkar mot min rygg och därmed inte känns av, men jag tror inte riktigt det.. låter otroligt att han bara skulle sparka åt ett håll hela tiden. Vecka ut och vecka in. Hoppas på att han är en lugn bebis. Som ligger och vevar lite försiktigt där inne, övar på att suga på tummen och annat som en lugn pojk instängd i en egen liten pool kan tänkas syssla med när han gör mamma orolig.
Försöker spela en del musik som han kanske kan känna igen sedan när han kommer ut. Sjunger med och tänker att det är nog bäst att han inte ärver mammas sångröst men att det är ju trevligt om han känner igen den sedan.. om han nu är så frisk att hans lilla hjärna kan registrera saker. Och så är jag tillbaka på ett.
Det går inte alls fort till onsdagen kan jag säga.
Jag tror inte att du behöver bekymra dig. Jag kände första rörelserna i vecka 20+0, men sen gick det flera dagar innan jag kände något igen. Inte ens nu i vecka 23+5 känner jag något varje dag, blir tokorolig varje dag som det är lite aktivitet. Läser likt som dig på en massa forum och i bloggar där det är full rulle ofta. Men man kan inte jämföra bebisarna eller graviditet, kanske vi har lugna bebisar? Eller kanske sparkar de massa inåt ryggen? :) Har en vän som också är gravid, hon är i vecka 21+6 och har inte börjat känna något ännu. Så det är otroligt olika det där. Ser fram emot att läsa om ert RUL. Tror verkligen att ni kommer se en frisk lite krabat där inne :)
SvaraRaderaTack, du hade så rätt :) Man blir ju så orolig men skönt att det finns andra som upplevt samma sak!
RaderaMed vår Lillis så kände jag nada, första fjärilen i magen kom först nångång i v 22 men genom precis hela graviditeten efter det var alla oroliga över att jag inte kände rörelser regelbundet men han var bara en mycket chill bebis. Nu med IVF bebba nr 2 så är det helt annat. Han stökar på HELA TIDEN. Och har gjort det sen v 14-15. Barn är också olika så kanske ni bara har en cool lugn typ där inne så som vår Leon.
SvaraRaderaSpännande ändå att det kan vara så olika :) Tack för att du delar med dig! Var den lugna i magen även lugnare när han kom ut?
RaderaDenna ständiga oro, ingen erfarenhet men ville bara säga att jag hoppas att det sparkas som aldrig förr snart så att du får känna dig lite lugn💓
SvaraRaderaTack fina du <3
RaderaVi har också gått igenom flera års barnlöshet, provat ivf som inte fungerade men tillslut fungerade icsi och idag har vi en dotter som snart blir 8 månader. Jag kände knappt några sparkar alls under graviditeen och var sååå stressad på alla som kände rörelser tidigt. Tror att jag kände den första rörelsen vid 24 eller 25 veckor. På slutet gick det flera dagar utan att jag kände nått och vi åkte in några gånger för att kolla att lillen hade det bra. På ctg kurvan registrerades rörelser även om jag inte kände dem. Men sen då hon kom ut förstod vi varför, hon var ju en coollugn bebis �� det är hon fortfarande �� lycka till! H. Josefine som vet vilken pärs det är med graviditetsoro
SvaraRaderaTack så mycket för ditt svar, känns väldigt lugnande att läsa!! =)
Radera