Ja för oss som går i oro för att föda i förtid är det lite magiskt med varje ny vecka måste jag säga. Jag har känt sådant lugn sedan vi gick in i vecka 30 i förra veckan (fast sjukvården kallar det ju vecka 29+nånting om bebis tittar ut). Egentligen kanske det är knas för jag fick veta nyligen att i regel skickas man till Universitetssjukhuset långt bort fram till v 32 om det drar igång, men mentalt har jag ställt in mig på vecka 30 så länge att jag ändå känner mig lugnare nu. Knäppt va? Men det känns så. Att när det är en trea först så känns det så mycket säkrare på nått sätt. Och imorgon är det 30+0! Heja mig!! Heja bebis som fortfarande sparkar och lever! Vi närmar oss <3 Jag tar fortfarande inget alls för givet innan han är ute och oskadd, men detta känns ändå lite som en milstolpe.
Vet inte hur ni andra gjort med fixandet inför ankomsten? Eftersom jag haft det besvärligt så länge med förvärkar och vetskapen om att mamma fött alla sina för tidigt så har jag boat så gott jag kunnat i rätt god tid, enligt mig då. Allt är införskaffat utom lite smått till bebisapoteket som Alvedon och termometer, och så ska vi köpa andningslarm (jag själv höll på att dö när jag var mycket liten och det hade sannolikt stämplats som plötslig spädbarnsdöd- jag slutade andas bara men mamma upptäckte det som tur var- och jag kommer känna mig lugnare om bebis har larm) och en babymonitor. Igår packade jag bb-väskan till bebis (hans grejer åker i hans skötväska så får vi har våra pinaler i en egen tänker jag) och idag skrev jag förlossningsbrevet och lade i den. Min väska kan vänta och det viktigaste kan vi alltid rafsa ihop på några minuter om det brinner i knutarna, men bebisens ville jag ha klart. Det knepiga är ju storlekar på kläderna! Så nu ligger det från 44 till 56 i väskan, går jag tiden ut kan jag nog plocka bort de minsta storlekarna men som det är nu får ett par minipyjamasar ligga där..
Allt i de minsta storlekarna (upp till och med 56) är nu upptvättat. Det är ändå en rätt härlig känsla att styra med det <3 Vi har köpt några enstaka plagg i större, typ 62, och har fått lite till skänks också men det får ligga nerpackat tills det finns behov. Och känslan att köpa första blöjpaketet.. jag vet, det låter säkert hur fjantigt som helst! Blöjor liksom, de lär jag ha ledsnat på efter första dygnet ;) Men att köpa det första lilla paketet och sticka ner några i skötväskan.. det kändes så verkligt då. Som något en mamma gör. För hur mycket saker jag än styrt med så är det ändå svårt att ta in, eftersom jag inte vågar räkna med att det blir bebis. Att köpa spjälsäng, badbalja, kläder.. har känts som nödvändigt och såklart ofta roligt. Men att köpa blöjor, baam, mammaverklighet!
I övrigt måste jag såklart skriva en rad om biverkningarna av att baka bebis, eftersom jag själv tänker använda bloggen att se tillbaka i framöver. Jag har fått tillbaka illamående- men kräks inte. Har fått klåda som började lite smått på handryggarna, sedan kom även på kinderna, och sedan mellan brösten där jag även blivit röd och ser irriterad ut i huden. Klåda på magen har jag haft av och till sedan länge men det är nog bara huden som töjs, men detta andra är något helt annat. Och jobbigt!! Har fått lämna blodprov där de kollar lever och gallsyror, får hoppas det ligger bra. Annars är foglossningen i regel något lättare faktiskt (jag trodde sånt bara blev sämre), men det kanske kan bero på att jag rör mig mindre då all aktivitet drar igång sammandragningarna. SF-måttet är fortsatt klart över det normala men följer sin egen kurva så att säga. Ska nog be om tillväxt-ultraljud så jag får veta om bebbe är gigantisk, kan ju vara bra att veta innan!
Allt gott till er alla!!
